Jag är lessen...
Jag är helt slut på....har hänt så mycket de sista dagarna, bara negativa saker.
A:s pappa är jättesjuk, det blir i princip ingen mer åtgärd för mig ang. ryggen och idag fick jag telefonsamtal att jag kommer att bli uppsagd. Jag har visserligen inte jobbat där på över fem år, men blir jag utan någon slags ersättning från försäkeringskassan har jag ingenting. Har inte varit arbetslös någonsin, aldrig stämplat en dag, men skulle jag nu bli det har jag inte rätt till ett enda öre. Så krass är verkligheten.
Orkar bara inte tänka på detta någemera just nu, får ta tag i saker och ting när det lugnat ner sig med allt annat.
Sen har vi Flisan, det är alltid ett orosmoment, vill att hon åxå ska blir kry och må bättre.
Tillbaks till Lennart, har akut opererats, bort med hela tjocktarmen, hade en stor tumör som blockerade avföringen.
När de öppnar upp honom ser de att tarmen gått sönder pga att den är jätte inflamerad och det har runnit ut avföring in i buken dessutom får han två hjärtstillestånd under operationen.
Pga att tarmen gått sönder får han blodförgiftning.
Har sedan i fredags legat nersövd och i resperator.
De har givit honom enorma mängder vätska för att han var i så (och är) dåligt skick så nu har han svullit upp 30 kg på den annars så magra kropp. Han är näst intill oigenkännerlig.
Nu kommer vi till njuarna, som inte vill komma igång, tillslut blev det kris och han blev förd med ambulanshelikopter till Umeå för dialys.
Där ligger han nu och det är bara att vänta. A och hans mamma sitter där och i morgon kommer A att avlösas av sin äldre bror så han kan komma hem för att vila upp sig lite.
Vi var alla (närmaste släkt) där igår och fick träffa honom ett tag. Känns märkligt att prata med en person som bara ligger där med en massa slangar inkopplade på sig och inte pratar tillbaks.
Hur länge han kommer att måsta vara nersövd vet de inte i dagsläget men det är frågan om veckor förmodligen.
Hans liv hänger på en mycket skör tråd och jag hoppas innerligt att han rider ut denna orkan.
Kommer nog inte att kunna blogga så ofta utan det får bli det det blir. Jag har i allafall uppdaterat mig om hur verkligheten ser ut just nu för mig och min familj.
Håll tummarna för honom, han är en mycket bra människa och behövs här på jorden hos oss.
Kramisar Solbrittdotter
Bilden är tagen i stugan, midsommarafton 2008, farfar har pimpat sig med midsommarkrans i håret.
A:s pappa är jättesjuk, det blir i princip ingen mer åtgärd för mig ang. ryggen och idag fick jag telefonsamtal att jag kommer att bli uppsagd. Jag har visserligen inte jobbat där på över fem år, men blir jag utan någon slags ersättning från försäkeringskassan har jag ingenting. Har inte varit arbetslös någonsin, aldrig stämplat en dag, men skulle jag nu bli det har jag inte rätt till ett enda öre. Så krass är verkligheten.
Orkar bara inte tänka på detta någemera just nu, får ta tag i saker och ting när det lugnat ner sig med allt annat.
Sen har vi Flisan, det är alltid ett orosmoment, vill att hon åxå ska blir kry och må bättre.
Tillbaks till Lennart, har akut opererats, bort med hela tjocktarmen, hade en stor tumör som blockerade avföringen.
När de öppnar upp honom ser de att tarmen gått sönder pga att den är jätte inflamerad och det har runnit ut avföring in i buken dessutom får han två hjärtstillestånd under operationen.
Pga att tarmen gått sönder får han blodförgiftning.
Har sedan i fredags legat nersövd och i resperator.
De har givit honom enorma mängder vätska för att han var i så (och är) dåligt skick så nu har han svullit upp 30 kg på den annars så magra kropp. Han är näst intill oigenkännerlig.
Nu kommer vi till njuarna, som inte vill komma igång, tillslut blev det kris och han blev förd med ambulanshelikopter till Umeå för dialys.
Där ligger han nu och det är bara att vänta. A och hans mamma sitter där och i morgon kommer A att avlösas av sin äldre bror så han kan komma hem för att vila upp sig lite.
Vi var alla (närmaste släkt) där igår och fick träffa honom ett tag. Känns märkligt att prata med en person som bara ligger där med en massa slangar inkopplade på sig och inte pratar tillbaks.
Hur länge han kommer att måsta vara nersövd vet de inte i dagsläget men det är frågan om veckor förmodligen.
Hans liv hänger på en mycket skör tråd och jag hoppas innerligt att han rider ut denna orkan.
Kommer nog inte att kunna blogga så ofta utan det får bli det det blir. Jag har i allafall uppdaterat mig om hur verkligheten ser ut just nu för mig och min familj.
Håll tummarna för honom, han är en mycket bra människa och behövs här på jorden hos oss.
Kramisar Solbrittdotter
Bilden är tagen i stugan, midsommarafton 2008, farfar har pimpat sig med midsommarkrans i håret.
Kommentarer
Trackback
